Nybörjare inom scrapping

6 Feb

Jag har länge snokat runt på olika scrap-bloggar och önskat att jag också fick börja med det. Inte så att någon har hindrat mig på något vis, annat än plånboken och möjligtvis jag själv i brist på tro på mig själv.

Mitt intresse trappades upp i en väldig fart under ett par dagar och plötsligt bara bestämde jag mig för att helt enkelt börja någonstans. Jag skulle tro att den svåraste perioden som scrappare är när man är nybörjare. Man har absolut ingenting användbart, bortsett från enstaka  snören man sparat på av någon anledning, några knappar man glömt bort att man hade o.s.v.

Det innebär att man måste först lära sig en massa konstiga ord och namn på saker som används inom scrapping-världen. Sedan ska man försöka förstå sig på hur dessa tusen olika verktyg fungerar och vad man egentligen har dem till. Sedan vill man förstås ha precis allt som finns därute till hjälp för alla scrappare. Då gäller det att ta sitt föruft till fånga, tänka ekonomiskt och skaffa sig det absolut nödvändigaste till att börja med. Mycket kan man vänta med och införskaffa senare när behovet och pengarna finns. Lite i taget är vad jag försöker eftersträva.

Vad som är det nödvändigaste är förstås helt och hållet individuellt och avgörs av vad man har bestämt sig för att göra. I mitt fall skulle jag så snart som två dagar senare på 60-årskalas, vilket blev ett ypperligt tillfälle att sätta igång. Det är inget jag rekommenderar för nybörjare att ge sig in på att på så kort varsel plötsligt försöka få till ett bra kort. Jag lyckades dock, men mitt första kort förtjänar ett helt eget inlägg tycker jag, så det kommer vid ett senare tillfälle.

Vad jag såg som det absolut viktigaste i början var papper, litet atteraljer som kunde tänkas passa den blivande 60-åringen, men även en mängd verktyg. Men sedan upptäckte jag att det faktiskt går att använda väldigt mycket av vad man har i hemmet. Jag behöver ingen skärplatta såhär i all hast – jag skar ut mitt kort med tjock pappkartong som underlägg. En bladkniv hade pojkvännen i verktygslådan, jag hade en vass bra sax i sylådan. Istället för linjal hade jag måttband och tumstock – fruktansvärt svårt och opraktiskt, men det gick!

Däremot nöjde jag mig inte med trälim – jag köpte ett syrafritt limstift avsett för pyssel, och tänkte att det helt enkelt får funka till alla smådetaljer också, även om jag verkligen längtar efter en lim-penna som lär vara betydligt bättre till detaljer. Dock lade jag till ett paket fästdynor för att få litet 3-D effekt på vissa detaljer.

Bokstäver trodde jag mig behöva då min handstil är bedrövlig, så i all hast tog jag första bästa set med avskrapbara bokstäver som visade sig vara alldeles för stora för ändamålet, vilket resulterade i att jag helt enkelt fick sätta mig med pennan ändå och resultatet förvånade mig – tydligen kan jag om jag bara vill. För att piffa till texten litet köpte jag en guldglitter-penna vilket var ett smartare tilltag än jag själv förstod vid köptillfället.

 Med andra ord behövde jag egentligen inte köpa några särskilda verktyg. Dock lyckades jag fynda en hyfsat fin stämpelsamling med stämpeldyna som jag också använde sedan, men jag hade klarat mig utan om jag hade behövt. Så enkelt sagt: man kommer mycket längre än man tror med små medel.

Tänk bara på det allra nödvändigaste till en början, var kreativ inte bara i scrappandet utan även i att hitta på lösningar inför arbetet. Förrådet av både verktyg och material kommer ändå att växa till sig med tiden tillsammans med intresset.

 

// Nanna

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: